Next triahtlon Långvik

Aah sköna Helsingfors! Precis som för två helger sedan såg jag till att lura med bästaste sällskapet via simstadion. Trots regnet som öste ner var det inga problem att få tiden att fly iväg vid denna härliga plats.

En sånhär åkte ner i magficka efter simningen. MUMS -Absolut en favorit!

(bild: www.pingviini.fi)

Väl framme i Långvik fortsatte det gråa vädret, vinden såg dessutom till så att allt som arrangörerna ställde fram och satte upp strax var nere på marken. Vi traskade runt en bit av det som skulle bli löpdelen, kuntopolku var verkligen värd sitt namn, kunto skulle komma att  behövas, 100% uppåt! Å det var verklingen inte den enda stora uppför. Den 7 km långa rutten, som skulle löpas 3 varv, var en enda lång häftig berg-och dalbana! Benen som fanns där under och efter cyklingen och med till sista löpvändpunkten försvann plötsligt, och försprånget till andra dam krympte sakta men säkert tills Hon var förbi mig. Flera timmar hade jag varit i ledning! Cyklat ikapp och ifrån, hållit undan på löpning -tills de sista 3 kilometrarna. Damn! Medan jag närmade mig målgången hörde jag speakerns ivriga röst om vilken fart Soikkanen haft på sista varvet. Tusan att det inte var jag som hade farten! Hursomhaver, det blev en andra plats, tvåa verkar vara det nya trea.

Simningen? Fina stora vågor som kryssades igenom x2 långsidor, ett par navigeringar för mycket men en fin känsla i kroppen (och hunger..)
Cyklingen? Härlig fäbodväg ut mot Porkkala udd. Små snabba uppförsbackar. Rundtramp och Tempo som jag vågade och orkade hålla. ..och så förstås en glad Dan i buskarna som gav extra energi förutom de 3(!) gelen, SIS patukkan, vatten- och sportdrycken som fanns i min picknickkorg.

-   Fanns ingen extra växel, orken tröt
+ Benen fanns där, motivationen, lättheten

Tack för oss Långvik!