Att löpa & cykla i Åre, de första sommarturerna

Vandra Åreskutan.

Paradiset. Vårt hem. Fotopaus i vartenda hörn, tills de byts ut mot drickpaus å andhämtningspaus. Va det nån som sa att det är lätt att vandra till 1000 höjdmeter? Jag ser avundsjukt, drömmande och inspirerande på några få som SPRINGER förbi oss. Vad i? Tills tanken slår mig att detdär är jag om ett par veckor då VerticalK ska checkas av under fjällmaraton veckan. Får återkomma till det.

Vi tog den "vanliga" vägen upp, led 214, med utsikt över Åresjön och framsidan. Traskade upp till kabinbanas cafe, kissade men spolade INTE för att spara på vattnet som ju är en bedrift att få upp till dessa höjder. Varm choklad, ordentligt gräddtoppning och en färsk kanelbulle på det så var vi redo för nästa äventyr - sittliften NER! Ajjaj, gratis underhållning på hög adrenalin nivå, missa inte! Hjärtat studsa ut för länge sen, vyerna, vinden, barnaskratten som vakna till liv.

Östra sidan har jag senare vandrat upp längs, å jaa, den är nog ny favorit.. (led 215)

Födelsedag i fjällen innebär som vanligt en hel födelsedagsvecka och tårta. Beställningen är jordgubbstårta. Det smälls ihop en marängjordgubbs / Brita/ Pinocchio tårta, med gräddfyllningssössö innehållande hejmlaga lemån körd! Mumma! Kaffe å dopp var e här! Serveringen dessutom med ny gosig matta och paraplyblomma, som tagen direkt ur senaste Allers! 

Totthummeln, backen på våran bakgård. 

Så brant, så tung men Så mycket värt att ta sig upp. Ca 3km och 1h från oss. Vandringsbenen mår när vi studsar ner genvägen längs slalombacken. Ligg-i-gräset pausen välbehövlig. Solen värmer, bina surrar och de många färggranna blommorna kittlar. Här mår man. Totthummeln kommer senare under hösten att bli det orangea guldets plats nro 1 och min första fjälltältplats!.. med mörker, ljudliga vindar, tåggnissel, och förstås underbar solnedgång.

 

    

.. Förstås tårta med i reppu upp, himmelskt i dubbel bemärkelse! 

Mullfjället.

Regnet är friskt. Mossen under mina Asics verkar inte ha sett annat än regn. Flera minuter håller jag mig torr, tills första andra och genomblötan kommer. Skönt, vattnet känns inte kallt längre och skorna känns plötsligt inte alls tyngda. Jag är oövervinnerlig tills jag nästan dras ned i mossen och håller på att bli en sko fattigare. Måste stanna och dra åt den för att inte förlora den till mossens hungriga gap. Min första riktiga fjällöpning, känner mig som värsta skidåkaren på sommarbete. Får ett flow, i samma veva visar sig regnbågen mitt framför mig. En stark, vidunderlig men så naturlig båge, med dess början precis vart vi bor, och samtidigt på ledkrysset. Början på ett nytt väldans bra äventyr? Dags att säga adjö till det tidigare? Vadsom, hela min själ är upprymd, full av liv, full av välbehag.  

Led 203/204 je ne sais pas

Som en annan norrman.

Cykel ett par timmar är tanken, min första tur med Cervelo här i Åre. Förstås blir turen mot Norge. Via Tännforsen, Sveriges största vattenfall(!), väl värt två extra nedförsbackar! Å tänk, där står jag, med hjälm på huvudet, forsbedövade öron och fukten av de sista solstrålarna som når fallet idag. Turen tar mig vidare, i lagom lätta rolling hills far jag fram likt en annan Gustav Iden. Den ljusa sommarnatten tar mig tryggt hem trots att klockan hunnit bli 23. Jag gjorde ett bra drag som klädde mig i vinterbyxor

                  

Nulltjärn.

 

Med start i Vålådalen tar vi oss längs led 284 till Nulltjärn. Varierat med endast mindre passande upp-ned. Fantastiskt fin led, men nästa gång tar jag leden till Nulltjärn och samma tillbaka. För detdär med att löpa i skidspårsbackar är inte riktigt min grej. För mig ska det va smått, trångt, stubbigt och tätt intill träden. 

På cykel till den supergoda morotskakan i Vålådalen. 

Lagom för en söndagscykling på +80km. Backarna är böljande, förutom den första enda långa från Undersåker järnvägsspår till strax innan Trillevallsavfarten. Här får man trumma på i snigelfart. Där vägen slutar tar Vålådalens fjällstation vid och stanna för gud skull här för morotskaka och kaffe ur mormorsservisen! En fröjd för själ och hjärta. Tourtidningen hittar vi här också, med reportage, bansträckning och pepp inför Åre fjällmaratonveckan - åååh vad jag vill ha med den hem i tasku! 

                                                

Mitt första möte med en älgko. 

Cervelo susar, jag är på +60min pass. Edsåsdalen tur-retur. Och där står hon, tittar på mig, kanske funderar vilken stam jag hör till. Jag ser henne endast i ögonvrån, så vacker och så högaktningsfull. Tack för att du stannade i skogen. 

Fröåtjärn. 

Alla dessa tjärnar, jag behöver ett nytt inlägg och lite forskning innan jag har en förklaring till Vad en tjärn är. Men det jag med vad sinnen kan utläsa är; större vattenpott med kallt klart vatten. Såja. 

Fröåtjärn når man från Björnens parkering eller varför inte löpa från Åre via 216/221 som jag senast gjort. Uppfriskande vatten och mäktig vy över Åreskutan. Här blir jag som pånyttfödd efter ett hårt löppass på en, enligt Åreborna, platt kanalled. 

Ottsjö 8k och simning vid storån. 

Vi löper led 261 + 262 vid Ottsjö, start och mål vid det röda fjällmaratonhuset. Lagom kuperat, spångar och skog. Fjällvärlden vill dra till oss våra blickar men ett och ett halvt öga behövs på rötterna under fötterna. Jag kan nog inte namnen på alla skogstyper men här är de nog alla representerade. 

Den extra bilturen till Storåns utlopp med parkering strax till vänster efter bron, väl värt. Årefjällens längsta sandstrand, uppfriskande vatten och ja, själva "sim" turen är inte tidskrävande. 

Var är blåbären? 

Jag söker och söker men finner er inte.