Vanda triathlon

Folkfesten Vanda triathlon blev även i år en mycket lyckad tävling för egen del, trots de senaste veckornas tunga tunga ben. Benen som inte riktigt funnit sitt rätta sedan Mallorcadepressionen. Löpning har blivit gång, som har blivit psykiskt tungt, som har blivit nedstämdhet, som har blivit ännu tyngre. Men tävlingsbenen fanns där, i Vanda 6.6.2015.

Kallt i vattnet, de dryga 6 minuterna i vattnet räckte gott och väl som uppvärmning (läs: nedkylning). TYYYYT och loppet var igång. Kroppen igång och det flöt på, jag låg bland de första! Jag, i simningen! Men så tappade jag fötter, tappade tid och måste bara inse att hänga efter fötter är prio 1 före egen navigering.

Innan start, naiset perusmatka

Om jag efter simningen hade kalla tår så hade jag inga tår efter cyklingen! HUJ vilket sommarland vi lever i. Låren, vaderna, tårna - inget fanns där. Bara att trycka på och dra från höften. Vindarna var med och mot omvartannat men på något underligt sätt kom jag bra fram och positionen kändes mer rätt efter en sänkning av styret med dryga fem centimeter(!) Lika bra att ge 110 och lite till under cyklingen, hade inget hopp för löpningen.

Stegade ut på löpbanan, benen fanns där! Snabba armar, snabba ben -jag möter Mirka som ligger 6 minuter före mig, möter Susanna två minuter efter henne och Apua vilket tempo de dundrar fram i! Bara att tugga på, jag ligger trea, vill inte ge bort den platsen, vill hitta formen, dethär är min hemmaplan, dethär är roligt. JAA!! Jag grejjar det, 3:a i mål!! Vilken oerhörd lättnad! Tiden snäppet bättre än i fjol och på laituripaikka med Mirka Vahtera, Kona Ironman finisher, och pinfärska EM-guld Kaisa Lehtonen som prisutdelare.

Wow, jag tror jag växte lite grann.   

Susanna, Mirka och jag