Ironman 70.3 Mallorca

För dryga ett år sedan, då jag hade utfört min första olympiska distans längtade jag redan efter att göra halvan, men det kändes liksom en kris-grejs-göras, typ 30 årskris? Men varför vänta och längta, livet kan ta slut idag, imorgon eller närsomhelst.

Så för dryga 8 månader sedan då jag anmälde mig till Ironman 70.3 Mallorca, det vill säga 1.9 km simning, 90.1 km cykling och 21.1 km löpning, längtade jag redan till stigningarna kring Coll de Femenia. I oktober, en månad efter att jag anmält mig, var tävlingen SOLD OUT. 3600 triathleter anmälda, varav 17 % kvinnor!

Världens största Ironman 70.3 !

Blue bag = bike gear bag !

Några av de cyklar som bara stod o väntade på att få rulla iväg!

Uppstigning 05:26 lördagen den 9.5.2015. Gröttallrik, spanskt kaffe, smörgås och ägg samt ett antal gånger via toaletten innan vi smet iväg till transition området. Fylla däcken med luft, klicka fast skorna, i med sportdrycksflaskorna och på med den nya nutrition baggen som precis rymde vad jag behövde, tre patukka och en gel. Sen iväg till startområdet (efter att vi tagit ett varv via hotellet och toan)

Loppet då? Fullständigt härligt och jag njöt nästan konstant, i alla fall fram till löpkilometer 16.
8:05 och vattnet ligger nästan spegelblankt, gårdagens surfvågor är bortblåsta. Starten är dessutom den lugnaste jag någonsin varit med om trots att fyrahundra sprattlande tvåbenade och tvåarmade krabater plaskade och drog på vad de kunde!

Lugnet

Cyklingen och mitt nya partycykeltrick, att kunna starta ur och gå in i transition området med skorna fast i cykeln, fungerade utmärkt! Jag hasade i mig patukka på de ställen vi funderat ut, jag hade druckit upp 0.75 l enligt planen för att greppa en ny flaska av någon av de 1500 voläntererna som jobbade under veckan! Credits to you! Målet med cyklingen nådde jag desto värre inte, under 3h, >30km/h. Bergsälskare och -jätte som jag är, borde jag ha vågat ge på mer uppför. Nästa år! Det blev 3:04, men jag får kanske tacka den lugna cyklingen för de Benen jag hade inför löpningen!

Ur tristyret, ur skorna och redo för T2 och löpning!

Runt löpsträckan som gjordes 2½ varv x 8 km fanns hejjande folkmassa så gott som överallt. Fint var ju också att nummerlappen hade förnamn på så att alla svenskar, danskar men även hejjarop med engelsk brytning ljöd i skyn Hejja Carolina! Go Carolina Go! Härligt, kändes ju som att hela världen stod där och rullade fram mig! Jag är faktiskt lite ledsen för dem som hade en sen startgrupp, redan på mitt andra och verkligen på sista varvet märktes det att massan inte riktigt orkade hejja mer, liksom deltagarna inte orkade springa mer.. Jag nästan flög fram, då jag inte sprang och längtade till nästa aid station och deras vattensvampar fram till den 16:onde kilometerna. Då blev det tungt och då var det hjärnan som jobbade mig i mål. Och i mål kom jag efter att ha sprungit vääärldens längsta sista kilometer och det med dunder och brak, händer uppsträckta, tårar som nästan trängde fram av lycka, lättnad och lemiheitre! Och med medalj runt halsen, finnisher paita på och efter ett oändligt antal Cokis glas (jag som int gillar Cokis) så får jag höra att min agegrupp placering är 5! Bland ryskor, danskar och engelsmän så kommer jag! Hej å hå, i mål på 5:30:36 !

Målrakan!

.. Och fler lopp lär det bli ..! och fler Mallorca besök! Den årliga Mallorca post-nedstämdheten har redan infunnit sig ett antal gånger!

Är det någon som funderar på lilla priset som det kostar att delta i ett Ironman så tycker jag att det är värt det, eller i alla fall förstår jag att det kostar. Mat och dryck hur mycket du vill under fredag, samt efter loppet på lördag -även öl i mängder ;) En väska, en t-shirt, en finfin medalj och så en hel picknick under själva loppet! 1500 volänterer som passar upp dig, samt en vecka av synliga förberedelser med lastbilar från Österrike, avstängda gator, samma människor som jobbar morgon, dag, kväll, natt o nästa morgon, dag ...

Tack Alcúdia och Ironman för ett härligt lopp!