Ironman 70.3 Mallorca 2016

Börjar småningom ha gått igenom alla de känslor som kan tänkas komma från säsongens första start. En resa, ett äventyr, ett lopp som gåtts igenom i trötthet, tårar, glädje, ilska, skratt och drömmar. Väl hemma och 17 dagar senare ser jag framåt och uppåt. Allt är möjligt.

Alcúdia och Viva hotel känns som hemma efter våra första Mallorcadagar kring Puerto de Soller. Ironman förberedelserna är igång och härligt att få se tävlingsdagen växa fram. Pre race rutten cyklad, Coll de Femenia något tyngre iår, men i övrigt är känslan bra. Eltiempo.es och yr.no lovar regn inför dagen varför jag under fredagens kortare cykeltur till Pollenca passar på att prova fleece armwarmers i milt Mallorca regn. Jo armwarmers skall komplettera min HelTri dräkt.

Montage bild nr 3/4 från torsdagens genrep

Väckning 05:15. Det första jag lägger märke till är regnet mot balkongdörren. Det ÖSER ner. Svensk AXA gröt, banan, finskt kaffe, cereals semla, pricki korv och ost åker ner i magen. Via transition för att pumpa i däcken, cykelskorna få bli i blåa bike gear påsen. Hem via Viva, toabesök, och våtdräkten åker på -lika bra det i detta oväder. Uppvärmning på stranden, i vattnet, på stranden. Sista pussen, kramen och tårarna kryper fram utan att jag vet varför.

Torrsim

Det blir en lång väntan. Rolling start känns som not my thing. Och mina egna förväntningar besannas. Ingen adrenalinkick, ingen racefeelis,  ingen ge allt-överlev feelis. Jag "mårar" på, blir bränd av vad som enligt fb/twitter visar sig vara maneter, en gång, två gånger och en tredje. Simmar lite vimsigt i början, hittar inga fötter att följa, däremot stör vågorna mig inte. Men nee, nästa gång ska jag ge ge allt, ens bli trött!

Transition ok. Iväg på cykeln och omkörningsfilen blir min bana, tanken på penalty card och för litet avstånd finns trots allt där. Kan inte ge allt, för mycket folk i vägen. Coll de Femenia närmas sig och jag börjar trycka i mig gel och patukka enligt plan. Jag kör om många, någon enstaka om mig. "So, what now?" säger britten innan de blöta serpentinsvängarna mot Caimari påbörjas. Jaa vad nu, jag som under resan övat på sepentinsvängar neråt. I torrt väder. Folk ligger här och var. Väl nere och förbi den för dagen nyasfalterade vägen till  Campanet känns det skönt. Nu är det bara att trampa full gas sista tredjedelen.

Cyklingen tar slut alldeles för snabbt, tack Cervélo för en trevlig tur! Armwarmers visades sig för övrigt vara bra, upp över armbågarna inför nedför men i övrigt höll de mest värme och funktion i fingrarna. Transition och löpning. Benen finns där, de första 5 ½ kilometrarna... Well, det var det, låren strejkar och vinterns frånvaro av löpning ger sig till känna. De jag med lätta steg studsat förbi för minutrar sedan springer förbi och iväg. Fler och fler. Fysiskt och  psykiskt tungt. TUNGT. Ansiktet är varmt trots regnet, behöver få bort lippisen, ser Dan och slänger den till honom. Ett varv kvar, en gång förbi allt och alla. Hejja Suomiiii, jaksaa jaksaa! hörs ur skaran som vågat sig ut i regnet. På något konstigt vis kommer jag mig i mål,efter lång konversation med svarta och ljusa krafter, gel intas ännu en halv km från mål i desperat sökan efter kraft. Hör mitt namn från den snälla spanska kvinnliga mikronfonrösten, staplar mig fram på röda mattan som känns som kvicksand av regnet, upp med armarna (det har racedirectorn lärt mig) och jag ramlar i famnen på medaljflickan. JAAAAA! JA KOM I MÅL! JA KÄMPPA IN I MÅL! Kränger på staketet. Fumlar mig till en solstol, sätter mig ner med möda, tom i blicken, lägger mig ner, tror jag ska somna på de få sekunder jag blundar. Sätter mig opp. Huhhu. Pratar lite svenska med svenska flaggan. Finska med finska flaggan.

 Jag blev i alla fall trött. 

Prisutdelning och en tredje plats. En VM biljett till Ironman world championship 70.3 ag!! Som jag tackar nej till. No thanks, pga annan tävling. Annan tävling?!  Det tar mig en vecka att fatta mitt livs största misstag. Hur kan man säga nej till VM??!! Min livskompanjon räddade mina tårar. Han hade inte kunnat följa med. Vilket resulterat i planer på att göra en utomlandsare självständigt, liksom för att bli lite van. Ifall om att jag 

skulle behöva den egenskapen..

5:21:53

Ag placering: 3 

I världens största Ironman 70.3