Finntriathlon Tahko

Så var det då upp till bevis. Hur skulle jag orka mig igenom halva distansen, utan kulturen, människorna, värmen och äventyret som Ironman 70.3 Mallorca bjöd på. Den fullpackade bilen startade fredag eftermiddag mot de finska kuperade landskapen, kaffepausen på rullande hjul och vi hann precis fram i tid för kilpailuinfo och en pastatallrik. Javisst allt i sin ordning och bara att börja tagga inför lördagens start kl.11:05. Som inför en handfull andra tävlingar så kändes benen fina på racedagen trots att 3-4 dagarna innan varit piss. Ben som inte ens orkar gå framåt, men jag har tänkt det som så att benen strejkar självmant för att de skall orka ge järnet några dagar senare. Bra där Benen.

Uppstigning strax innan 08 för att traska ner till stranden för att kolla starten för heldistansen. HYI vilka vågor! och den kalla vinden kryper in på kroppen. Lika snabbt in tillbaka för gröt, kaffe och cykelklistring.

Start 8:00 för långdistansarna

Starten var verkligen inte den bästa. Låg alldeles för långt till vänster och raden bakom bröstsimmare(!) vilket resulterade i sicksack ensamsimning fram till första gula. Vågorna prickade jag däremot någorlunda bra och hittade nästan ett flyt. Vid vändningen gick det bättre, förutom att jag följde en herrklunga som visst simmade lite väl lång omväg..
På min nya Cervélo kom jag iväg fint, förutom att mina ben var betong och hjärtat nära att hoppa ur. Det blev bättre och efter första stora backen hade jag flyt. Låg så gott som hela 30 första kilometrarna i "omkörningsfilen" och bekvämt rullade jag fram. Med D vid svängplats nr.2 fick jag extra kick och nöjt hojtade jag "he kuul!" och lika fint rullade jag andra och sista varvet då jag enligt planerna böt sportdrycksflaska, oturligt nog böt jag ner mig, alldeles för vattnig och hemsk.

My new < 3

Vid byte till löpskorna kändes det bra i kroppen, tog det lugnare i början för att hitta Benen och njutningen. Jag hittade backarna och pulsen. Huoh, det lär bli mer backträning minsann! Ständigt uppför, kändes det som, men med motivation på topp och bra ben kom jag mig bra igenom första 10km, men på andra och sista varvet var det tungt, väldans tungt. Tungt nerför, tungt uppför, tungt i solen -som börjat värma riktigt starkt. Men vid kilometersträcka 19 -motvinden, hittade jag lite fart igen. Kraftverket kom igång igen och jag kunde ta mig i mål med någorlunda kraftben kvar (ser ju liksom bättre ut infför den Enorma publikmassa som fanns på plats). Under 5 timmar!! och 3:a i mål. Benen höll inte längre, tog mig flera minuter innan jag hittade ben som kunde böja sig för att lägga sig ned i gräset, men det kvittade, jag var i mål och det bästa av allt -att utföra en halvdistans var inte bara en engångsföreteelse som bara fungerar på Mallorca.

"Seger"happyhour åt välförtjänt coach & adept