He va he

Vädret ändrad snabbt från småregnig cykelfärd mot Stadion till strålande solskenslänk. Tills kilometrarna visade 6. Framlåren, baklåren och framlåren igen, sträckningskänlsan i baklåren, tunga framlår.. min färd de resterande  kilometrarna. Om och om igen dök tanken upp "Varför, varför gör jag detta?" Svaret var enkelt och detsamma varenda gång. -För att jag ska vara nöjd med mig själv, för att det är en utmaning, för att jag inte är hemma och spelar div.2 match, för att Dan ska tycka om mig (min muskler som ju måste finnas!). Och igenom kom jag.
Trippelt stelare ben, dubbelt tröttare och uttömd .. och 19 sek snabbare! I DID IT!! 

Och här är jag, latat mig i soffan hela kvällen. Tvättmaskinen borde plockas ur, kläder hängas upp, disk o lite matrester i köket, kläder utspridda överallt. Trött. Jag som hade tänkt vara uppe LÄNGE ikväll, det känns som evigheter sen. Dendär känslan man fick som barn av att vara uppe länge o se på en film eller bara kolla runt en massa onödigt nödigt. Men jag tror inte jag orkar. Kanske imorgon? Fast nu har dom sex i tv:n, kanske borde hållas vaken en stund till !