Tack för allt

Då var den borta. Min kära Crescent for iväg till Ingå på torsdag förmidddag. Men det var en snäll och söt liten dam som inhandlade den, så jag tror nog att den skall trivas. Nypolerad och grann stod den där, jag gav den några sista blickar och så var den borta. Men minnena finns kvar!

På Åland har Crecenten varit! Ida och jag startade i Mynämäki 7:00, därifrån via Gustavs och ut till den Ålandska skärgården. Väl framme på Åland blev det ett varv runt ön! Vilket äventyr!!

Till Kokkola och Esse har cykeln också varit.

En av de första långfärderna var dock till Strandcamping med Jojo, där fiskade och tältade vi i ung ålder.

Ett otaliga gånger har cykeln även tagit sig till Jeppis city aka gymnasiet, Tellus, gymmet, karvikshallen,... you name it

Crescenten var det absolut viktigaste som skulle med i flyttlasset till Hufvudstaden! Well, här har den fått ett par tusen kilometer till och från Arcada, till Topeliusgatan 20, och ja som på bilden, till solroslandet! På bilden syns även vilken underbar förmåga Crescenten hade att transportera föremål; säck med jord och rötter på paket-hållaren medan skaftet och blomman kommer fram mot styret, LOVELY!

-----------------------------------------------------------------------------



Tossan

Gråter ännu när jag tänker på dig. Du har varit med så länge och i så mycket. Du har alltid funnits där för mig, alltid tröstat mig och alltid fått mig på bra humör. När jag kom hem från skolan eller jobb så kom du alltid springandes emot på vägen. När jag gick ut och gå kom du alltid med en liten bit. Om kvällar och morgnar gosade vi. När det var riktigt kallt fick vi sova tätt intill hela natten. Du värmde mig. När jag om somrarna tältade på bakgården så kikade du alltid in för att söka värme och säga godnatt. När jag packade och skulle åka någonstans tittade du alltid med stora ögon, prövade väskan och konstaterade att du ryms nog med. Ibland bråkade vi, jag spillde vatten och kastade bollar på dej, du rev mig. Men för det mesta gosade vi, du slickade mig, och du tryckte dej tätt tätt intill mig. 

Jag kommer aldrig att glömma dej Tossan

Våren 1998- 25.5.2012

Hugo har du lämnat efter dej, efter en svår födsel vid 10 års ålder där ena ungen dog. Han bor hos grannen och jag kommer alltid att komma ihåg dej när jag ser honom. Jag ska också visa honom din grav som finns på bakgården. Jag lovar