En askungesaga utan slut

Jag börjar känna mej hemmastadd i mitt föralltidvarande hem i min kära hemby. Igår vågade jag mej dessutom ut i den stora folkmassan.

Äventyret i det Schweiziska landet är slut och jag börjar sakta men säkert inse det själv. En plan, en dröm som gick i kras. Men jag mår bra och det är väl huvudsaken. Världen går inte under för att man har olika åsikter men yttrandefrihet är viktigt. Man ska helt enkelt inte gå ihop med alla människor, vad vore världen om alla människor vore överens om allt, hade samma åsikter och samma viljor och mål att nå. KATASTROF

Tack mamma för att du är min mamma och för att jag fått den uppväxt jag fått!