ett papper rikare

"Sjung om studentens lyckliga dar, låtom oss fröjdas i ungdomens våår!..." jaa, va ska man säg? Hela lågstadiet och hela högstadiet var jag säker på att jag absolut inte skulle gå gymnasiet, inte på några villkor. Men här står man då, mössan i hand (=flera tusen kilometer bort från den), och kan med viss glädje dra på smilbanden över det man har åstadkommit. För efter tre år i JG har man ändå kommit underfund med många av livets stora gåtor, kanske inte löst dem alla men åtminstone frontalkrockat med en stor del. Men glad och nöjd känner jag mej, trots motgångar såsom hälsotrappan och citrontorsk. Man lär sig av allt, och inte minst av sina misstag(?) men det är väl misstagen som gör livet värt att leva, hur skulle man annars kunna skilja på vad som är bra och bättre.

Förresten, den förlorade systern är hittad!