Aussie land & Nya Zeeland
Fem veckors äventyr på andra sidan jorden. Off from livet för att ta vara på livet, för att leva och andas. Destination unknow till bara två månader innan då flygbiljetter till andra sidan jorden klickas hem. Det är en regnig sen augustikväll och nu har jag äntligen bestämt vart jag fysiskt ska, vart jag mentalt är påväg har jag ingen aning om.
Jag landar i ett varmt och morgonsoligt Sydney. Cervélo är min packning och tullmannen tycker jag ska sticka tillbaka hem snabbare än snabbt eftersom här inte går att cykla..
Så var cyklar jag?
Currambene State Forrest blir vägen ut till allt, fantastisk liten väg med högtididliga träd, rätt otrafikerat och lagom små kullar.
Jag cyklar ut till Culburra, också då State Forrest, bara för att bli Pelican attackerad.
Jag cyklar till Jervis Bay Marine, via State Forrest, via A1 (stor väg med bred cykelmarginal) och Woollamia.
Löpning på stranden så gott som dagligen. Härlig hård sand, vattenbrus i öronen, frisk vind i håret. Ni hajjar. Ja, å inga hajjar ser jag -däremot valar, kängurur, snabba guldfotade blåkacklor och klara stjärnnätter. Sover gott 11-12 timmars nätter, äter oysters and wine for lunch och har exkursion a la pie day!
Med oro i kroppen sitter jag på flygfältet i Sydney för att ett par timmar senare åka vidare till Taupo via Auckland. Oro över saknaden efter D, över hur VÄDRET egentligen är på NZ, oro över ensamheten. Jag köper en stor frukost åt mig (greek yoghurt musli, sourdough toast, chocolate cake + big iced latte) På servetten står det Inspiration starts with a full tummy, inspire your sense. Efter min brakfrukost känns det bättre och jag somnar sött i planet.
Nya Zeeland tar emot mig med öppna armar. Jag bor på hos bästa tänkbara AirBnB host. Hon har den bästa morgongrötsterassen var jag hör mitt hittills bästa sommarprat i Frida Hansdotters avsnitt. Jag sover återhämtande långa nätter i kylan från fönstergliporna som tränger in under det tjocka täcket. Jag försöker mig till att gosa med bästa Little kissen, som ju mest vill leka med mina tår i finsk-stickade yllsockar. Naturen i Nya Zeeland är så intensivt grön, överalles! De små kullarna, fåren, naturen som enda ljud, temperaturskillnader från minus till +20.
Jag landar i ett varmt och morgonsoligt Sydney. Cervélo är min packning och tullmannen tycker jag ska sticka tillbaka hem snabbare än snabbt eftersom här inte går att cykla..Så var cyklar jag?
Currambene State Forrest blir vägen ut till allt, fantastisk liten väg med högtididliga träd, rätt otrafikerat och lagom små kullar.
Jag cyklar ut till Culburra, också då State Forrest, bara för att bli Pelican attackerad.
Jag cyklar till Jervis Bay Marine, via State Forrest, via A1 (stor väg med bred cykelmarginal) och Woollamia.
Löpning på stranden så gott som dagligen. Härlig hård sand, vattenbrus i öronen, frisk vind i håret. Ni hajjar. Ja, å inga hajjar ser jag -däremot valar, kängurur, snabba guldfotade blåkacklor och klara stjärnnätter. Sover gott 11-12 timmars nätter, äter oysters and wine for lunch och har exkursion a la pie day!
Med oro i kroppen sitter jag på flygfältet i Sydney för att ett par timmar senare åka vidare till Taupo via Auckland. Oro över saknaden efter D, över hur VÄDRET egentligen är på NZ, oro över ensamheten. Jag köper en stor frukost åt mig (greek yoghurt musli, sourdough toast, chocolate cake + big iced latte) På servetten står det Inspiration starts with a full tummy, inspire your sense. Efter min brakfrukost känns det bättre och jag somnar sött i planet.
Nya Zeeland tar emot mig med öppna armar. Jag bor på hos bästa tänkbara AirBnB host. Hon har den bästa morgongrötsterassen var jag hör mitt hittills bästa sommarprat i Frida Hansdotters avsnitt. Jag sover återhämtande långa nätter i kylan från fönstergliporna som tränger in under det tjocka täcket. Jag försöker mig till att gosa med bästa Little kissen, som ju mest vill leka med mina tår i finsk-stickade yllsockar. Naturen i Nya Zeeland är så intensivt grön, överalles! De små kullarna, fåren, naturen som enda ljud, temperaturskillnader från minus till +20.
Dagen då vi 0530 tar oss upp på Mt Tauhara. Bara för ett par timmar senare studsa ner i morgonljuset. Då har vi redan varit ovan moln, gjort regnbågsänglar (likt snöänglar) i regnbågen(!) och lekt Avatar figurer i den täta skogsmassan.
Dagen då vi sätter oss i bilen och kör på fel sida mot Rotorua för att löpa half marathon. Bland bubblande mark, höga träd och kiwifolks löper jag först i mål. Vi firar med lammlever frukost och kör hem igen. Gladare och piggare. Själen mår.
Kvällen då jag lär min host löpa i månsken och vi tar oss en biltur för att köpa en liter glass. Gott.
Dagen då jag springer ut på Fishermans rd, löper vidare in på småstig, charity bär grus för underhåll av stigen. Tar mig fram ena foten balanserandes på klippkant, fingrarna klämmandes åt repet för att inte ramla. Mitt i det gröna, löpandes jag vet inte vart men jag följer ljudet av vatten, det regnar, nej vänta, det är ett vattenfall! Ljudet av vatten pulserar i mina öron, det är fuktigt, det är grönt, plötsligt står jag i en öppning. En hög klippkant varifrån vattnet faller ner, ner på Gollums sten. Jag och världen, jag är ett med naturen.
Dagen då vi vandrar 6h, min gamla fotbollsvän och jag. Vi vandrar i regn, snö och blåst. Genomfrusna och genomhungriga avslutar vi kvällen med att dela en flaska rött och Domino pizza. I bakgrunden hörs brasan och dova skratt från host och hennes kärlek. Här är gott att va.
Jag avslutar mitt äventyr med en 2a plats i Ironman 70.3 Taupo och till vår stora glädje kvalar jag till World Champs. Men det jag främst tar med mig, förutom att mitt bagage Är tyngre, är det lugn och den harmoni som infinner sig i min själ. Kanske för att jag har varit så långt borta från min "riktiga" värld, kanske för att jag riktat fokus inåt. På flygfältet postar jag de vykort jag tänkt skicka iväg för flera veckor sedan.
Ps. Min favortimat på Nya Zeeland: Kumara.
Ps. 2 I´ll be back DS.
Kommentarer
Skicka en kommentar