Sommaren börjar småningom lida mot sitt slut (dock två veckor kvar till vintertid) och jag ogillar stort att vara instängd hela dagarna med sol ute. Man får göra det bästa av det, och arbetsveckan avslutades därför hela 35 min i förtid, otroligt skönt må jag säga.
Den fina varma hösten har också fört med sig fina minnen och hopp inför framtiden både miljö- och löpmässigt. 15 km terränglöpning i
Fäbodaloppet, med härlig småstig och ben som höll tempo ända till de sista 3 kilometrarna. Ett lopp som verkligen rekommenderas för den som gillar småstig och kuperat, underbara natur! I mål under utsatt tid, många hela sekunder till godo, och dametta!
30 km terränglöpning i
Botnialöpet blev en helt annan mental utmaning. Månne jag har sprungit så långt någongång? Jag kände mig väldigt avslappnad och på trygg mark till ca kilometer nr 22, stelheten trängde sig in i benen och det fanns bara ett sätt att jobba, med armarna. Fokus på armarna för att inte trötta ut benen än mer. Å plötsligt kom den gamla goda längtan efter en välkyld Lonkero upp i tankarna (På den gamla goda tiden hoppade den alltid up i tankarna under heta sommarfotbollsmatcher). Kilometerskyltarna kom dock med långa långa avstånd mellanrum och Lonkero-tankarna hjälpte inte benen speciellt mycket. Men, jag var ju trots allt inte ensam på banan och alla andra bara måste ju ha minst lika tunga ben, bara att dundra på. 2:24 i mål, å det får jag vara nöjd med, snabbare kunde jag inte ha tagit mig i mål dagen till ära, trots att det var en tjej som var snabbare. Lite prispengar, blommor och pepparkaksformar fick åka med hem i auto, liksom en nöjd Dan med place nr 3 i mtb. Trötta och nöjda mot nya äventyr!
 |
| Staraby |
 |
| Lodeträsk |
 |
| Fäboda |
Ännu idag, 10 oktober har man kunnat njuta av landsvägscykling!
Kommentarer
Skicka en kommentar